Välkommen Algot!

Resan hem från Huddinge igår gick kalasbra och smidigt. När vi kom tillbaka hem till Eskilstuna städade vi ur hela buren och gav varje svin ett (i och för sig välbehövt) bad för att de skulle dofta lika samma. Än så länge fungerar allt jättebra och Algot är ute och mumsar och skuttar precis som de andra grabbarna :) Lägger upp bilder så fort mobiltelefonen och datorn vill samarbeta, hehe.

Tillökning i familjen

Imorgon kommer den sena julklappen från ovan - en rexbebis ska göra familjen sällskap! Fyra härliga grabbar kommer då bo här hemma och det råder många delade meningar om att hålla marsvinshanar fler än två och två. Till de som skulle avråda mig att hålla en sån flock eller anser att det inte går vill jag säga: Jag ska försöka och går det inte, så går det inte. Om så skulle ske så får problemet lösas och resurser finnes.
Nu när jag skriver detta slår det mig verkligen hur otroligt trött jag är på djurmänniskor som pikar varandra, ser ner på samt värderar sina egna kunskaper som om de vore Gud själv. Ingenting är omöjligt och problem är till för att lösas, eller hur var det?
   Nog nu om det. Varför försvarar jag mig ens på min egen blogg? (HAHA!) Vill tydligen försäkra eventuella läsare om att jag vet vad jag gör. För det kan ju vara kul att andra vet. I dagsläget är mina grabbar helt fantastiska mot varandra och befinner sig i den så kallade "slyngelåldern". Än så länge fungerar det kalas och har inte sett tendenser alls på något tjafs eller slyngelaktigt. *peppar peppar* ;)
   Idag byggde vi i alla fall ut buren på 200x80 cm, den hamnade nu på ca. 230x100(vid utbyggnaden), detta gjordes för att pojkarna ska få de bästa förutsättningarna för att vara en fungerande flock och för att jag personligen känner att de behöver den ytan (OCH för att jag kunde). Simon stod för snickeriet och jag och Erika ordnade med ny tjusig duk :) (Det är inte ett lätt och snabbt arbete..) Mycket värt att nämnas är också att bebis som hämtas imorgon är Erikas, men han kommer att bo här hos mig med mina pojkar. Bebisen är en rex i silveragouti från High Hat's i Huddinge.

Hörde jag inackordering? 

Mer tid till svin

Jag känner att hundarna tar sån plats (inte bara fysisk hehe) och att min tid med grispojkarna inte räcker till. Har ställt upp ett staket framför bokhylleburen och att plocka fram grejer ur stora marsvinsskåpet, lyfta över allt och placera sig innanför det där staketet med hundarna flåsandes över axeln, är inte sådär jättemysigt. Grisarna är dessutom inte superförtjusta i Dino och Diesel, de tycker att de är väldigt jobbiga och läskiga. Nu har ju hundarna bara varit här i två dagar men de ska ju stanna ett tag till, så jag får dela upp min tid lite bättre känner jag. Det är annars så lätt att bara plocka upp en gris, slänga till dem lite gotte eller klippa en klo eller två när det behövs. Jag gillar inte alls det där staketet som skiljer mig från svinen. 
   Imorgon fyller en fantastisk pojkvän år, bästa bästa Simon. Då blir det tårta, dock vet jag inte om jag föredrar att han köper en än att han bakar en egen vilket han sa att han skulle göra. HAH! (Som om jag är kräsen?) 

Ork finns för att måla

Ännu en lat fredag. Jag har efter höstens pluggande tappat bort den roliga delen av mig själv lite. Den delen som har idéer, ork och gärna hittar på allt möjligt jäkla roligt. Men nu orkar jag bara inte och jag känner inte alls igen mig, gillar inte. Psykiskt trött och hoppas att det går över någorlunda snart.

Har idag snurrat runt på stan med Erika och Millan, plockade med mig målarfärg, nyårsklänning och en alldeles för dyr parfym. Det bästa av dessa var målarfärgen, jag och Erika svängde ihop tacos och satte oss sedan och målade alla brädor som mamma och jag var iväg och köpte igår. För här ska det byggas ut marsvinsbur! :) Grabbarna har 200x80 cm men nu blir det en liten bit till, ett L-format hem. Lägger ut bild nästa vecka när det är klart. Och varför denna utbyggnad? Jo, för nästa vecka får vi tillökning här hemma! Var ute på en lång promenad med Dino och Diesel ikväll, så skönt att bara knata.

Hemma-zoo

Fick idag besök av min kära mamma som över jul och nyår drar iväg till Thailand. Detta innebär att jag, förste hundvakt, självklart tog emot monsterhundarna Dino och Diesel. Mammas två underbara briardgrabbar som jag saknar så jäkligt sen jag flyttade hemifrån (Tre år sedan nu, jösses!). Svinen verkar inte överlyckliga utan sitter i skrivande stund och surar i nya garaget. De här två håriga, stora stjärnorna ska vara på besök i två veckor och det är supermysigt att ha dem här, men de är överallt. Jag bor i en lite större etta med vardagsrum, hall & kök men det blev plötsligt mindre. Nu är det sex djur och jag :) MYS! 
Vi var tidigare på en sån där riktigt härligt lång promenad och nu trängs vi med tända ljus och gosmusik i köket.

Marsvin i Bullerbyn

I tidig julklapp fick svinen ett igår ett nytt hus. Ett fantastiskt, gult och fint garage med vita knutar. Hur jäkla gulligt som helst! Påminner om Bullerbyn i buren nu, om inte alla de husen är röda? Äh, de kanske har målat om där med. Köpte detta snygga av Emmy (http://www.lyans-marsvin.se/) som gör dessa garage och andra varianter av hus till smådjur helt själv. Kalas! Jag sa till svinen att självklart får de gnaga på huset, de har ju fått det, men att de väldigt gärna får undvika det i den mån de kan. Elliot struntade blankt i det, han. Supergott hus!

Man ska inte ropa hej, men HEJ!

Nedsjunken i soffan med en sån där lättnad man bara kan ha när man har skrivit en salstenta. Mosig i huvudet efter all tankeverksamhet och tom eftersom jag skrev allt jag lärt mig. Gav bort det och hoppas på ett "G" på pappret jag lämnade in. Konstigt hur det där fungerar egentligen, man arbetar nästan livet ur sig, gråter blod och tårar, för att någon jeppe som skrivit en avhandling för 15 år sedan ska skriva bokstaven "G" på mitt papper. Om någon av mina lärare mot all förmodan skulle vara marsvinsintresserad och hitta denna blogg och läsa detta, ta det med en nypa salt, jag ser upp till er. Det var bara en fundering över systemet och funderingar är bra. Jag tror hur som haver att jag kammar hem poängen. Så HEJ!
   Tog upp Malte för lite efter-lunch-mys, resulterade i att han fastnade i min socka och inte förstod att han skulle backa ut. Jag tänkte först att jag skulle klippa upp sockan men jag har fått den av min mormor så jag fick lirka ut honom istället. Jag tror inte att Malte var glad, han kissade på min soffa. Det gjorde inte så mycket, inte idag.

Mental förberedelse

Sysselsättning såhär en måndagkväll; mental förberedelse inför salstentan i kvantitativ metod och statistik imorgon bitti. Jag är allt annat än ett mattehuvud, det finns ingenting logiskt i det som sägs vara logik. Jag vill så gärna och jag försöker, men matematik och jag kommer nog aldrig att bli nära vänner. Vi bara hälsar på varandra sådär ibland.. När vi måste. Ska i alla fall, när jag anser mig förtjänt av det (snart..), byta ut glaset mot en gris och alla papper mot ett avsnitt Greys Anatomy.

Sovstund

Här hemma får pojkarna lite golvtid och efter allt härjande är det tre trötta grisar som placerar sig i en hög på en gammal halsduk de fått. Elliot och Malte tyckte att det var skönast att krypa in i halsduken och Frans placerade sig ovanpå. Såhär ligger de och gäspar och småpratar medan jag pysslar med lite mail.

Frans är inte som andra barn

Det finns självklart ingen som är den andre lik, vare sig det gäller djur eller människor. Jag skulle däremot vilja påstå att Frans är något utöver det vanliga. Frans är som ingen annan och han får mig att skratta genom att bara finnas till. Här är 7 saker Frans gör som är hysteriskt roliga utan att han förstår det:

• låta som en rostig kärra när han vaggar fram
• lyfta upp en större träbro med tänderna för att sedan släppa den i backen och springa för livet
• putsa pälsen med en ruffsig fågelfrisyr som resultat, och vara nöjd över det
• marschera rakt över en polare med stora baktassen rätt på den andres huvud
• popcornskutta och snubbla över sig själv vid landning
• titta koncentrerat på Greys Anatomy
• komma med långa utlägg trots att ingen förstår ett ord

Svinen

Istället för att skriva någon längre information om vilka svin som bor hemma hos mig, gjorde jag en egen liten sida för det till höger, SVINEN, Vilka är dem?  --------->

Vilka är vi?

Svaret på frågan kan bli hur långt som helst men för att kort nämna något om vem jag är som skriver vill jag säga följande;
Jag är en nörd. Jag har alltid varit en nörd, en redig jäkla djurnörd som spenderar all ledig tid bland spån, skit och med allas våra vänner djuren. Äntligen, äntligen efter en längre tid utan djur i mitt hem (dvärghamstern Hjulström har hållit mig sällskap och han räknas ju i och för sig) har jag blivit med marsvin. Otippat måste jag faktiskt medge då jag aldrig sett marsvinet som något speciellt eller intressant. Nörden i mig, som under lång tid legat i ide, väcktes åter när jag och min vän Erika var på hamstershopping. Två grisar utan päls satt och kikade där i djuraffären. "Vad sjutton är det där för djur?" Det visade sig vara nakenmarsvin och jag hade aldrig sett något liknande. Bestämde mig då (nu sju månader sedan) för att sådana skulle jag ha! Nörden i mig kontaktade uppfödare efter uppfödare för att starta projekt Marsvin. Bor idag med tre härliga grispojkar, två nakna så kallade skinny och en klädd av rasen sheltie.

Gammalt spån funnet på tröjan, att shoppa åt djur, alltid någon att säga godnatt till. Nörd, var det va?

Jag tycker mycket om att skriva och har haft blogg både hit och dit. Här kommer jag skriva om mig, marsvinlycka & sådant som bara nördar förstår. Simon, du får lov att älska mig trots att jag blivit manisk :)

/ Emma