Rexlycka

Idag blev vi ytterligare två familjemedlemmar här hemma. Jag har ju under några månader funderat på hur mysigt och roligt det vore med en honflock så jag tog ju hem en bokhylla som har stått här och låtit mig inspireras och förberedas. De här två fantastiska flickorna kommer från Drömboets som ligger i Skåne, så de har rest en bit. Jag mötte upp dem idag i Örebro, dit en uppfödare hade fraktat dem från utställningen i Rävlanda i helgen. Så otroligt vänligt att hjälpas åt med leverans av grisarna! 
De fick inget namn av Susanna, så jag har fått äran att döpa dem för att de sedan ska reggas. Jag har ju i väntans tider funderat på namn och haft ett varsitt åt dem, och när de landade här hemma idag blev det så självklart att det var de namnen de skulle ha. Så här har vi, bara några veckor gamla Astrid (vänster) och Lua (höger).

Jag slänger in en bild på burbygget, eventuellt imorgon :)

En första, men inte sista, utställning

Hm, var ska jag börja? Det var ett tag sedan jag skrev här, det har varit så mycket i skolan att jag inte har velat se åt någon annan text än den jag måste kan jag ju säga. Men självklart ska det uppdateras om pojkarnas prestation i Kallhäll förra söndagen (17/2). Vi hyrde en bil eftersom tågen inte började gå till Stockholm förrän senare under förmiddagen, och vi behövde ju åka strax efter kl. 7 på morgonen. Så vi packade ihop oss i lilla hyrbilen och for iväg mot Kallhäll - jag satt med näsan över Google maps hela vägen haha! Fick nostalgi eftersom jag under många år bott i Kallhäll, det var lite mysigt att komma tillbaka. Blev på plats otroligt överraskad av alla trevliga människor, det kändes inte som en enda tyckte att det var jobbigt att svara på frågor eller tyckte att jag och Erika var lite på vift. Eller det kanske vi inte ens var, men det syns förmodligen vilka som är vana och inte ;) Jag satt som domarsekreterare under förmiddagen och Erika ställde Algot då också. Efter lunch var det min och skinnysarnas tur och sedan hamnade t.o.m Malte i final. Det var kul och lite över förväntan, även om jag vet att han är en riktig snygging! ;)

Dagen slutade i alla fall såhär;
Malte BIR-R Cert 1/3
Elliot 88p CK
Algot 87p BIR-jr

Veckan som varit

Det har inte hänt något särskilt i veckan, den har bestått av studier för min del, och såklart en hel massa marsvinspyssel. Storstädat ur buren har jag gjort, och det är ju så härligt när allt är nytt och fräscht, till och med jag upplever den där sköna känslan av renhet haha! En hel del fix som kloklipp, vägning och lite trimning av Algot. Mycket mys och golvspring har det varit också :)

Idag är det lördag och en riktigt slapp dag. Har gjort det bekvämt för mig i soffan och ska snart äta en rejäl sallad med allt det gottaste i världen - avokado, kräftstjärtar, pasta, räkor, majs.. *drömmer mig bort*  Inte helt fel! 

Ikväll ska jag börja läsa nästa kursbok och marsvinsmysa.

Här ligger Frans och väntar på att jag ska städa klart. 

Familjen Marsvin

Idag har varit en väldigt skön dag. Startade på gymmet med Simon (dock alldeles för tidigt) imorse men när jag kom hem sjönk jag ner i soffan och åt en riktig mysfrukost. Erika kom över lite senare och vi har marsvinat en hel massa och läst en del inför morgondagens gruppdiskussion i samtalsanalys. Vi beställde hem pizza och tittade på omtyckta program, myste och tränade marsvin och hade det allmänt gott.

På bilden är hela familjen samlad framför tv-programmet "Familjen Annorlunda" - är det kanske vi?

Fel om popcorn

Ordet popcorn kan lätt förknippas med marsvin men igår kväll skulle jag och Simon äta popcorn. Vi har tidigare försökt att göra popcorn hemma hos honom men inte lyckats.. Antingen har de börjat koka i smöret eller så har de bränts.. Vi vet inte riktigt vad vi har gjort fel men igår sa Simon att han hade kommit på vad felet var, för att få popcorn skulle vi tydligen använda oss av en kastrull med tjock botten och inte ha så hög värme. Jag tyckte helt tvärtemot det och ansåg inte att kastrullbotten hade betydelse samt att man ska ha riktigt hög värme men att man skakar om kastrullen då och då så de inte bränns. Simon struntade totalt i vad jag trodde och jag blev lite irriterad och gick in och satte mig i soffan så länge. Det kan tilläggas att vi båda är otroligt tävlingsinriktade och alltid vill ha rätt, det blir ibland långa och hetsiga diskussioner. Efter ett tag ropade jag ut i köket, med halvdryg röst:

"Blir det några popcorn eller?"
"Jadå, det poppar för fullt här", svarar han då.

FA-AN, tänker jag.
Simon glider ner på soffan brevid mig och frågar:

"Varför är du sur nu när vi äntligen får popcorn?"
"Det är inte därför jag är sur.."
"Du är sur för att du hade fel, va?"
"Ja.."

Fredag kväll

Fredagkväll och sådär mör. Dagen bjöd på föreläsning i samtalsanalys och sedan tog jag tag i mig själv och köpte gymkort. Det är dags för mig att bli bättre vän med min kropp, och det ser jag fram emot, vi tycker ju om varandra rätt mycket och tänk så kul det kan bli nu efter ett så långt träningsuppehåll. Har pratat en del strunt med svinen och läst lite, nu ska jag smita över till den fantastiske och mysa resten av kvällen.

Ja, så gör vi.

Hästminnet

Nu när jag skrev en mening om hästutställning så kom såklart de gamla minnena upp. Var tvungen att dyka in i hästmappen med bilder jag har på datorn - trots att det gör ont varje gång och trots att jag blir ledsen. Bara tanken på mina kära hästar hugger i mig samtidigt som jag känner så mycket kärlek. Mina fantastiska hästar såldes hastigt av min dåvarande styvmamma efter att min pappa gick bort. Detta var möjligt eftersom jag var minderårig och ej stod som ägare på pappret. Det var så orättvist och gjorde så fruktansvärt ont, hästarna var mitt allt och mina bästa vänner. Blir tårögd bara jag skriver om det här, så jäkla mycket obearbetade känslor rör de upp. Klumpen i halsen växer och hjärtat gör sjukt ont..

 Delar med mig av de fina i alla fall, som jag saknar oerhört mycket.
Underbara, vackra ni.. Jag vet inte var ni finns idag. 

 

Trimning

Den 17 februari gör jag och Erika utställningsdebut ala marsvin. Detta blir något nytt för oss båda även om vi inte är helt obekanta med ställande - Erika har ställt hund och jag häst och hund. Men att ställa marsvin blir spännande ;) I alla fall så krävs ju vissa förberedelser oavsett djur och efter att ha läst på allt jag kommit över har jag insett att det finns en del pyssel med grisarna att ordna med innan utställning. Det mesta jobbet landar på Algot inför denna gång, då skinnysarna "endast" har det självklara pysslet som klor, ögon, öron o.s.v. men Algot har ju sin päls som är fokus hos en rex. Har förstått att många trimmar sina marsvin inför utställning (de raser som behövs) för att få fram önskad form på djuret och för visa upp en ideal pälskvalité. Har gått igenom diskussioner på internetforum där åsikterna om detta är skiljda, ibland mycket skiljda. Vissa anser att det är "fusk" eftersom man modifierar djurets päls till något den egentligen inte är och andra anser att det är fel att trimma då djuret upplever smärta i och med trimningen.

Min åsikt är att så länge djuret inte visar tydlig smärta och/eller obehag så trimma på. Sysslar man med utställning, vilket djur det än gäller, så gör man det för att nå ett ideal, en standard som finns för just det djuret/den rasen. Det är därför man tycker att det är roligt, eller i alla fall en av anledningarna. Man vill ju uppnå det där perfekta, sunda, friska, välmående djuret - oavsett djurart. Det är ju en otroligt bra sak, tycker jag.

Eftersom Algot är Erikas marsvin och endast huserar här så pratade jag lite med henne om vad hon ansåg om trimning av djur, dels för att det är ett intressant ämne och dels för att kolla hur hon ställde sig inför trimning av Algot. Erika tyckte lika samma som jag och ansåg att vi borde testa och se vad Algot säger. Ikväll (inatt?) hade jag inget bättre för mig eftersom jag är student och har lite skev dygnsrytm till och från så jag plockade upp lille skrutten och satte honom i knät. Jag har aldrig trimmat ett marsvin förut men har däremot ryckt en hel massa hästmanar. Haha, inte samma sak men tanken är ju ändå att det finns en viss teknik och det tycker jag inte borde vara allt för svårt att lära sig. Offrade en av mina pincetter till marsvinspincett och satte igång och plocka de längre stråna, det är dem jag har förstått ska bort! Detta för att som tidigare nämnt få till formen och för att avlägsna bebispäls och päls som inte är.. ja, som den ska.
Algot mumsade på vindruva och brydde sig till synes inte alls, han var lite pipig och pratig men det är han i stort sett alltid. Han är en liten pipgris den där Algotsson, haha!

Hur som haver, satt bara ca. 10 minuter idag. Kommer plocka lite regelbundet fram till dagen D så blir det här säkert kalas! Lägger upp före och efterbilder när det är klart ;)

Ändrade grisplaner

Ja, nu har jag ju gått och funderat en massa, känt efter och känt efter igen. I söndags fick jag hem bokhyllan som det är tänkt att de kommande flickorna ska bo i och plötsligt blev en liten honflock så verklig. Jag tog då tag i de tankar som besökt mig av och till nu på sista tiden och tog beslutet att inte ta hem de två flickorna som var bestämda. Anledningen till att jag tog det beslutet var för att jag ju faktiskt (självklart..) har en begränsning på hur många marsvin jag kan ha här hemma, både ekonomiskt sett men också tidsmässigt. Mitt hjärta och min hjärna sa mig att jag istället borde ta hem en annan ras som jag kärat ner mig i och på något sätt hittat hem i - nämligen rexen. Algots lille rumpa som vaggar runt här hemma och trynet som kikar upp, utseendet är helt fantastiskt. Han ser ut som en liten gris och en björn på samma gång - i ett marsvin. Jag tog i alla fall kontakt med uppfödarna av de två flickorna och förklarade hur jag kände - att det i viss mån var oförklarligt men att det samtidigt såklart är bättre om dessa flickor kommer till ett hem som verkligen avgudar dem. Nu har jag ju inte träffat de grisarna på riktigt så det är endast utseendet jag har gått på vilket inte är det optimala, men det finns ändå en känsla av hur man vill ha det. En del skuldkänslor uppenbarade sig eftersom jag faktiskt tagit på mig att öppna upp mitt hem för dessa djur, för att sedan tacka nej. Men, båda uppfödarna tog det väldigt bra verkade det som och och de tackade för min ärlighet. Jag antar att det är det som spelar roll egentligen, huruvida man kommunicerar med varandra. Annars får man ju inget veta och detta sker ju åt båda håll.

Min marsvinsidentitet är äntligen hittad. Det får ta tid och man får ångra sig. Så tycker jag.

Min argentedröm är självklart inte lagt och förglömd på hyllan men efter att ha sett teddys i argente så upptäckte jag att jag inte alls ser samma skönhet i de som i argente på exempelvis nonself. Därför har jag nu reserverat två relativt nykläckta bebbar från Drömboet i Skåne, det känns så rätt! Talades vid med Susanna i telefon och då kändes det bara ännu bättre. Nu ska endast transport lösas efter det att flickorna är klara att resa hemifrån (vilket blir den 22/2 om de håller vikten och mår bra) :) Men det ska väl gå att ordna!

Så länge ska jag ordna med bur!

Angående Frans frisyr

Jag skulle vilja skriva något om Frans. Rättning: Frans päls.
Frans päls lever sitt egna lilla liv och det är nästan så att man kan tro att han smyger ut om dagarna när jag inte märker och slinker iväg till frisören. En riktigt dålig, outbildad frisör som inte har en aning om vad den gör. Och Frans kommer dit utan någon tanke eller förklaring vad han vill utan lämnar sitt hår i frisörens händer. Sen går det käpprätt, liksom. Jag börjar faktiskt undra. För Frans frisyr är verkligen inte ok, haha! :'
Det ser ut som att det är klippt i etapp (och jag har endast klippt på längden men det andra har inte vuxit ner än) och slingat i orange. Nästan som när en blondin vill slinga sig och så går det inte som man tänkt sig (guilty). Nu börjar det i och för sig ta sig även om det inte syns på denna bild, men slingorna börjar sakta men säkert försvinna och färgen blir allt jämnare. Han är ju otroligt charmig och vackrast i världen, min Frans. Men jag kan ju inte påstå att frippan är något att hurra över. Älskade.

Nytt på flera fronter

Eftersom jag har en (tog en) ledig halvdag så har jag passat på att ligga utbredd i soffan med Frans, druckit god juice och tittat på årets första partiledardebatt på SVT. Har egentligen några måsten men de fick faktiskt vänta, jag är så värd att göra ingenting efter att höstterminen äntligen tog slut igår efter salstentan. En riktigt lång jäkla termin har det varit, intensiv och rent ut sagt helvetisk till och från. Det ska bli otroligt skönt att börja på ny kurs nästa tisdag och äntligen kommer jag och Erika att gå samma termin efter att ha valt olika inriktningar på utbildningen i höstas :) Hur lyckligt lottad är inte jag som har tre fantastiska vänner att dela mitt stora intresse och tankar om framtida arbete med? Tillsammans åstadkommer vi så mycket bra.
På måste-listan står en himla massa styrelsearbete och städning av hemmet. Det får senare prioritet, i eftermiddag ska jag träffa Sanna i skolan och arbeta klart med vår fältstudie som behövde kompletteras med diverse småstrunt.

Till något lite intressantare; jag har ju under en tid nu filurat på att jag skulle vilja ha hem en honflock. Efter att ha sökt land och rike runt gick det upp för mig att jag är väldigt långt ifrån min drömgris, en english crested i silver- eller lemonargente. Denna variant är minst sagt ovanlig och därför får det bli ett framtida projekt och önskemål.

Har med glädje och spänning fått fastställt att det i mars kommer att landa två små flickor hos mig! :D En chocolate magpie från Twilight's och en english crested i grey från Jeronas. Jag är så glad och håller såklart redan på att förebereda ;) Vill inte stjäla de bilder jag fått på grisarna så jag väntar med att visa tills jag själv fått hem dem :)

"Stanna..."

Ja alltså, nu är tanken att grisarna ska stå stilla. Lugnt, men ändå glatt och stilla på utställningsplattan för att domare ska kunna titta igenom marsvinet. Det här behövde vi träna på upptäckte jag, men de var förvånansvärt duktiga för att inte ha behövt sitta stilla så innan. Algot den lille skruttungen är väl den som kräver mest platt-tränings-tid, det finns så mycket spring i de där små igelkottbenen! Haha!

Har ännu inte en ordentlig utställningsplatta men ska snickra ihop en och visa när det är klart :) Tills vidare får de sitta på en bok med en handduk över. Snyggisar.

Att frakta svin

Eftersom jag, Erika och grisarna gör utställningsdebut i Kallhäll i februari så har jag tagit tillfället i akt och investerat i en duvtransport. I denna variant med åtta fack kan alla fyra grispojkarna följa med och ingen behöver sitta hemma ensam. Dock kommer Frans bara åka med som sällskap, dels för att jag vill vänta med att ställa honom tills han snyggat till sig och dels för att det känns tillräckligt med två grisar första gången jag ställer ut. Har tidigare ställt hund och häst men aldrig marsvin så det ska bli.. spännande ;)

(Bild lånad från tropicstallet.se)

Sneaky

Vill nämna något om gårdagen, då jag plockade ut aktuella utställningsgrisar för att efter SMFs rasstandarder kika lite närmare på dem. Det kändes lätt och smart att titta på varje gris och ha pappret framför sig. Kul också för en nörd, liksom. Den gris som satt utanför buren på handduken och blev tittad och klämd på fick mumsa paprika och det hörde ju såklart de andra herrarna. Ett himla liv blev det och plötsligt blev jag superpoppis. Så där låg jag på backen och filurade och vem sticker fram näsan då? Jo, Frans såklart. Han ser så himla sneaky ut, rikigt gottesugen!

(En låg burkant ska lösas med plastskärm som borras fast från insidan. 
Här sitter Frans dessutom på en mysrulle)

Efter race kommer sömn

 Idag har grabbsen haft race på golvet länge. Matte hade lagt ut morötter så det var supergott i magen och kul att leta, tyckte dom. (Skönt antagande att det är kul att leta mat). Efter en timme blev det sömnigt och det blev en sovstund av alltihopa. Malte, Frans och Algot myste ihop sig, gäspade och somnade och Elliot gjorde varmvattenflaskan sällskap, slumrandes. Helt tyst blev det, Frans småsnackade lite nöjt sådär.

Anledningen till varmvattenflaskan är att Malte har varit lite nysig senaste dagarna och jag vet inte om det är förkylning eller om det är det dumma dumma damm-höet jag fick tag på sist. Är noga med att skaka av det innan de får det och ska kolla igenom höet nästa gång om jag ens köper från samma ställe. *missnöjd*  I alla fall, nu när han nyst på golvet där det inte finns något hö så känns en förkylning som något troligt och därför ville/vill jag hålla den lille nakenrumpan varm. Det tyckte han inte själv var var en idé men Elliot gillade den. Den var kul att smaka på och mysig att trycka sig emot.

Ni som läser får ursäkta riktigt dåliga bildkvaliteter, alltid. Jag har bara min mobilkamera att plåta med.

Drömmar om svin

När jag vaknade imorse så rullade jag runt lite i sängen med det bästa täcket i världen. Synd att det är Simons, riktigt synd. Grämde mig för att jag inte kan närvara på min fina mammas 40-årsfest hemma i Stavsnäs, eftersom jag behöver ägna helgen åt plugg. Eller hemma och hemma, Eskilstuna är ju hemma för mig. Men Stavsnäs blir andra hemma i alla fall. Nåväl.

Simon frågade mig vad jag hade drömt om inatt. Jag brukar självmant berätta om mina drömmar då jag ofta kommer ihåg dem och för att det brukar vara lite halvmärkliga drömmar. Jag tänkte efter en stund.

"Drömde du om marsvin?" frågade han då.
"Ja, just det. Det gjorde jag! Massa marsvin, flera gånger. Hur visste du?" svarade jag.
"För att du ryckte en massa med benen och rörde huvudet som ett marsvin. Som när de springer".

Jag gör det ändå

Simmar i papper och tankar som rör forskningsprocesser och allt som rör kvalitativ metod. Varför gör vi det här igen? Vi kan redan. Låt oss gå vidare. Att redan kunna känns kaxigt och det kanske inte är helt sant, dock har vi ju redan gjort så otroligt mycket som involverar det vi nu ska ha salstenta på (igen!). Metodkurserna är grymt nyttiga men de är också grymt upprepande. Som en gammal häst sa, repetition repetition, jag vet. Men det här är inte repetition, det är.. kasst. Det lämnar mig oerhört omotiverad och frågande. Stirrar på papper som vill läsas, bläddrar ointresserat i en bok som tycker väldigt mycket eget.

Är trött, mentalt däckad och snurrig av kaffe. Kallt kaffe. Låter tankar leka av sig och har inte ork att tygla dem. Planerar, önskar och filurar på allt annat än det som kommer på tentan. Känner mig återigen som en maskin som bara ska ge korrekta svar. B-uppsatsen var fantastiskt kul att skriva. Jag fick äntligen fördjupa mig i något som jag tycker är intressant. Intressant och viktigt. Intressant och eget. 

Ett år kvar. Om ett år har jag min examen och är utbildad beteendevetare. Det går jädrans fort att leva. 

Jädrans långsamt samtidigt. Hur kan det gå så fort när min väggklocka i hallen tickar så långsamt?

Jag gör väl som alla andra gånger studierna tar emot, jag gör det ändå. 

En bild som påminner mig om lättnad. Hur det känns att vara klar.

Marsvinskläder

Ja, inte kläder till marsvinen alltså, utan kläder att ha på sig i närheten av dem ;) Jag är lite så, att jag gärna har speciella kläder på mig när jag ägnar längre stunder tillsammans med djuren. Inte för att jag på något sätt tycker att de förpestar (haha!) kläderna eller så men för att jag har varit med om så mycket som går sönder, får fläckar för livet o.s.v. Detta var ju självklart av störst vikt med hästarna men upplever ändå ett behov av marsvinskläder. Kan kanske också kallas myskläder eftersom de är väldigt bekväma. Min bästa marsvinströja är en gammal fleecetröja med dragkedja upp i halsen. Den har allt som en marsvinströja bör ha: långa ärmar för att undvika eventuella rivsår, hög i halsen för att slippa riffsande på hals om grisen får för sig att klättra (detta kan ju också vara ganska mysigt ibland), mysigt material för marsvinen plus att inga klor fastnar i fleecen :) Ibland glömmer jag dock bort det där med fastnandet och lyftar upp en gris för att sedan inse att en klo har fastnat i exempelvis favoritkoftan och en lång tråd hänger ut. Inte så kul! Idag har mycket tid ägnats åt djuren, både med kloklipp som tidigare nämnt men också en massa mys. Jag ska plocka upp lille Algot en stund snart innan det är dags att krama kudden för mig.

Bästa marsvinströjan

Mani, pedi

Jag satt nermyst i soffan med tända ljus och filurade över studier och marsvin. Det senare tog överhand och jag tyckte att kvällen lämpade sig för kloklipp. Grisarna är för det mesta superduktiga och lugna så det brukar gå smidigt och är inga problem. Jag brukar göra detta i badrummet eftersom det där är starkt ljus och så fungerar det så bra för grisarna att sitta på en handduk på toalettlocket medan jag sätter mig på golvet framför. Haha, nu när jag skrev det så lät det rätt skevt, men det fungerar i alla fall kalas ;) Drog igenom alla fossingar och klämde och kände lite på trampdynor och sådär, kikade tänder och tvättade skitgrisarna Malte och Frans runt munnen. De två herrarna har en tendens att bli otroligt skitiga, haha! Algot var lite pipig och tycker inte att det är sådär jätteskoj och Malte var faktiskt också lite småfjantig idag. Det är ju helt ok att inte tycka om att klippa klorna men det blir lite halvkul när man precis innan ett klipp får tvärbromsa för att Malte tycker att det är dags att flytta på sig. Jag har sagt att det kan gå illa om man inte sitter still när matte klipper men på det örat verkar han inte lyssna. Frans är alltid väldigt lugn men smakar gärna på både mig och saxen när vi tar framtassarna. Aj aj, säger matte då. När man är färdigklippt, får man alltid något gott. Idag fick man en liten bit tomat.

Talk to the pigs

Jag antar att jag inte är den enda som omedvetet (eller det börjar omedvetet men jag kommer ju ständigt på mig själv) pratar med mina djur. Om jag går hemifrån berättar jag alltid var jag ska och ungefär när jag kommer hem, om vi får besök så talar jag alltid om vem det är som kommer och att vi gillar personen/personerna i fråga. Jag berättar om min dag och frågar hur marsvinens har varit, detta får jag ju oftast fylla i själv för att förstå, vilket blir lite tokigt eftersom jag säger "Jag antar att den har varit bra". Tänk om den inte har varit bra? Tänk om några tjafsat om ett höstrå eller snott en sovplats och de fortfarande är griniga på varandra? Så kommer jag här och slänger ur mig: "Det har varit braaa, ja jag förståååår". Skit ner dig, tänker de säkert då. Haha!

Idag när jag skulle leta efter häftstift som jag gömt i en gammal väska långt upp i en garderob (schysst ställe för övrigt) så tog jag en stol och började min klättring långt upp i garderoben. Garderoben ligger intill hallen där grisarna bor och Frans satt mitt i buren och kikade upp på mig, fundersam. Jag berättade då (såklart) vad jag höll på med och eftersom Algot raskt hoppade iväg när jag skramlade med stolen så förklarade jag att det jag gjorde inte hade med dem att göra. När jag hittade häftstiften blev jag mycket nöjd och sa det sjukaste jag nog har sagt till marsvinen:

"Ja, ni pojkar. Se vad stolta ni kan vara över er smarta matte. Det kan ni skriva om i era memoarer".


Whait... What?

Kräsna, inte som matte

Det är ena kräsna små grisar jag bor med och jag ska berätta hur jag tänker när jag kommer med det påståendet. Varje dag får de självklart de C-vitaminberikade grönsaker de behöver. Jag varvar med olika sorters kål, broccoli, paprika, persilja (då och då), clementin och jordgubbar har de fått smaka på också. Kruxet är att pojkarna är förtjusta i väldigt olika saker, Malte är t.ex. den enda som vågar sig på clementin och äpple är det ingen som är speciellt överförtjust i. Broccoli och paprika (helst röd) slinker ner men vitkål tittar de alla snett på. Det spelar ingen roll om jag blandar den med paprika, då ryker paprikan först och sedan är det någon gris som motvilligt tuggar i sig ett vitkålsblad. Jag letade dessutom en längre tid efter grönkål eftersom jag hörde att det skulle vara en riktig hit bland marsvinen. Här behandlade grisarna grönkålen som en tre år gammal sommarplåga de undrade varför jag spelade. Hmm.. Självklart tycker man ju om olika saker, människa som djur, men jag måste säga att det är lite småfinurligt att varva grönsaker till dessa pojkar.

Paprikan är sedan länge uppäten och vitkålen är lämnad till sitt öde.

Fotosession

Fick ett sånt sug efter nya bilder på grisgänget så jag mutade med sallad och fick en del goa bilder. De är så jäkla roliga för de är så olika hela bunten! Malte tyckte att det var en mindre bra dag för fotografering men det får man tycka. Frans satt stilla men langade istället en hel del sura blickar så de flesta fotona var inte så charmiga att titta på haha! Elliot struttade runt litegrann på egen hand och Algot som inte har behövt sitta stilla på bordet innan undrade vad fasiken vi höll på med. Han ropade på de andra som han gör när han tas upp ensam (försöker att varva lite, han ska ju känna sig trygg samtidigt som att det är viktigt att han förstår att man inte alltid får med en vän upp) men lugnade ner sig efter en stund. Jag fick några söta skoborstbilder på grisbebis. 

Mys på pläden

Jag tänkte dela med mig av en gosebild på Frans och Algot. Här myser de till det rejält på teddypläden (som jag självklart inte kan låta bli att dela med mig av trots riskerna haha!). Fina fina.

Shoppa till djur..

...är SÅ mycket roligare än att shoppa åt sig själv! Vare sig det gäller mat, prylar eller annat så ger det mig otroligt mycket mer glädje. HAHA, det är verkligen sant! När jag hade hästarna så var det ju tusen gånger härligare att införskaffa ett redigt vintertäcke eller en tjusig lädergrimma istället för någon kofta eller ett par nya skor till mig själv. Det fortsätter i samma spår med svinen. Hämtade ut ett paket idag nämligen och knatade glad i hågen hem och mockade ur buren litegrann, serverade pojkarnas bästa (röd paprika) och introducerade ny härlig inredning :) Hade beställt hem en till träbro men denna är ganska mycket större, ett morotsland i halm (haha), karda till Algot och kam till Frans samt ett sånt "trapp-skydd". Jag tror inte riktigt att de har ett namn men det syns ju på bilden vad det är för något ;) Animal-shopaholic? Guilty.

Algot på bild

Jag har nu fått in bilder på datorn via telefonen, så nu slänger jag upp två bilder på Erikas skruttbebis Algot. Han har ju bott här i ca. 2 veckor och det fungerar jättefint mellan pojkarna. Elliot är väl den som tagit rollen som mentor, och jag tycker väl att han tillrättavisar och mopsar sig ibland lite i onödan men samtidigt är Algot lite uppnosig ibland så det är bara bra. Är väldigt tacksam för ett självsäkert svin som är nyfiken och modig, det hade varit mindre bra om en liten pojke hade varit osäker bland "storebröderna". Detta ska gå, *peppar peppar* :) Algot kommer i alla fall från High Hat's i Huddinge med uppfödarnamn Irco Marco. En fantastiskt mysig liten rexpojke som fortfarande doftar bebis och hö! <3