Ja, nu har jag ju gått och funderat en massa, känt efter och känt efter igen. I söndags fick jag hem bokhyllan som det är tänkt att de kommande flickorna ska bo i och plötsligt blev en liten honflock så verklig. Jag tog då tag i de tankar som besökt mig av och till nu på sista tiden och tog beslutet att inte ta hem de två flickorna som var bestämda. Anledningen till att jag tog det beslutet var för att jag ju faktiskt (självklart..) har en begränsning på hur många marsvin jag kan ha här hemma, både ekonomiskt sett men också tidsmässigt. Mitt hjärta och min hjärna sa mig att jag istället borde ta hem en annan ras som jag kärat ner mig i och på något sätt hittat hem i - nämligen rexen. Algots lille rumpa som vaggar runt här hemma och trynet som kikar upp, utseendet är helt fantastiskt. Han ser ut som en liten gris och en björn på samma gång - i ett marsvin. Jag tog i alla fall kontakt med uppfödarna av de två flickorna och förklarade hur jag kände - att det i viss mån var oförklarligt men att det samtidigt såklart är bättre om dessa flickor kommer till ett hem som verkligen avgudar dem. Nu har jag ju inte träffat de grisarna på riktigt så det är endast utseendet jag har gått på vilket inte är det optimala, men det finns ändå en känsla av hur man vill ha det. En del skuldkänslor uppenbarade sig eftersom jag faktiskt tagit på mig att öppna upp mitt hem för dessa djur, för att sedan tacka nej. Men, båda uppfödarna tog det väldigt bra verkade det som och och de tackade för min ärlighet. Jag antar att det är det som spelar roll egentligen, huruvida man kommunicerar med varandra. Annars får man ju inget veta och detta sker ju åt båda håll.
Min marsvinsidentitet är äntligen hittad. Det får ta tid och man får ångra sig. Så tycker jag.
Min argentedröm är självklart inte lagt och förglömd på hyllan men efter att ha sett teddys i argente så upptäckte jag att jag inte alls ser samma skönhet i de som i argente på exempelvis nonself. Därför har jag nu reserverat två relativt nykläckta bebbar från Drömboet i Skåne, det känns så rätt! Talades vid med Susanna i telefon och då kändes det bara ännu bättre. Nu ska endast transport lösas efter det att flickorna är klara att resa hemifrån (vilket blir den 22/2 om de håller vikten och mår bra) :) Men det ska väl gå att ordna!
Så länge ska jag ordna med bur!
Så spännande!
SvaraRadera