Hästminnet

Nu när jag skrev en mening om hästutställning så kom såklart de gamla minnena upp. Var tvungen att dyka in i hästmappen med bilder jag har på datorn - trots att det gör ont varje gång och trots att jag blir ledsen. Bara tanken på mina kära hästar hugger i mig samtidigt som jag känner så mycket kärlek. Mina fantastiska hästar såldes hastigt av min dåvarande styvmamma efter att min pappa gick bort. Detta var möjligt eftersom jag var minderårig och ej stod som ägare på pappret. Det var så orättvist och gjorde så fruktansvärt ont, hästarna var mitt allt och mina bästa vänner. Blir tårögd bara jag skriver om det här, så jäkla mycket obearbetade känslor rör de upp. Klumpen i halsen växer och hjärtat gör sjukt ont..

 Delar med mig av de fina i alla fall, som jag saknar oerhört mycket.
Underbara, vackra ni.. Jag vet inte var ni finns idag.